The Wandel Blogg

Jaha, så då har det gått ett år igen då. Jag måste, på allvar, ha den glesast uppdaterade bloggen på nätet. Nåja, ännu en gång konstaterar jag att jag ändå vill ha kvar den, för jag gillar den verkligen 🙂

Jag har semester. Och de som jobbar är förmodligen avundsjuka på mitt semesterväder – även om jag faktiskt tycker att det kunde få vara lite svalare.

Idag har jag inte ridit, det fick bli en vilodag i värmen. Men igår kväll var jag ut med stallkompisarna och Zack. Vi red genom skogen upp på berget och över till Bergsviken. Det var en härlig tur, inte så mycket mygg heller för det blåste lite.

Eftersom det alltså plötsligt har swishat förbi ett helt år igen så kan jag ju uppdatera er på hur det ser ut med jobb numera; jag jobbar på mitt gamla jobb, fast på halvtid. Alldeles lagom mycket – jag ska ju hinna leva också.

Fåglar har vi i vanlig ordning gott om så här års. Storspoven har hållit till på våra lägdor med sina söta ungar – varav vi tror att räven tagit en och fjällvråken en – men vi tror att den tredje klarat sig 🙂 Hackspetten är årets favorit. Den har varit en väldigt frekvent besökare – huvudsakligen för att den gillar fläsksvål.

Imorgon eftermiddag har jag bokat in ett telefonsamtal som verkar kunna bli lite intressant. Vi får se om det leder någonvart.

Nu ska jag surfa runt lite och se om jag hittar något inspirerande att läsa.

Det här har varit en helt fantastisk vecka! I tisdags var Zack och jag med på vår första hopplektion. Den första för oss tillsammans alltså. Zack har kanske varit med på någon hos tidigare ägare, det vet jag faktiskt inte. Och jag har såklart hoppat en del i mitt tidigare hästliv. Men jag har aldrig hoppat Zack på hinder förut. Jag har löshoppat honom några gånger, och vi har skuttat över en del diken och vattenpölar ute i skogen. men nu var det alltså äntligen dax 🙂

Jag passade på när jag insåg att första lektionen i tisdags var en hopplektion, och Zack var redan påklädd och uppvärmd efter att ha bockat av en tjej som så gärna ville prova att rida en fjording. Nåja, hon landade på fötterna, så det gick ju bra. Hur som helst så frågade jag om det fanns plats för oss också, och det gjorde det. Så vi bara körde helt enkelt. Det var hur kul som helst! Som jag har längtat efter detta – men jag har inte velat stressa fram något, ville bygga relation, kondition och muskler först. Och nu gick det så bra. Även om jag kan tänka mig att de som satt på läktaren kanske har en avvikande åsikt. Zack var nämligen sitt vanliga busiga jag – bockade och slog bakut mest hela tiden. Jag vet ju att det bara är gott humör och glädjeskutt, men åskådarna kanske tyckte det såg okontrollerat ut. Nåja, det bjuder vi på 🙂

Och idag har vi varit ute på en härlig skogstur. Ännu en skogsbilväg hade äntligen töat fram efter vintern. Jag tror faktiskt att Zack hade längtat lite efter just den vägen han också. För han galopperade i en jäkla fart, och bockade såklart en del också. Jag kan känna hur han faktiskt bär sig bättre i galoppen nu. Länge ville han ju knappt galoppera alls, men nu rullar han snällt över i galopp så snart jag ber honom. Och han orkar inte bara tokspringa, han kan faktiskt cantra hyfsade sträckor också. Och han verkar tycka att det är kul. Han föredrar vänster galopp, han väljer nästan alltid den när han får välja själv. Men idag blev det faktiskt höger en lång sträcka också. Det går framåt. Och för varje dag som går så älskar jag min lilla häst ännu mer. Han är så glad och positiv, han gillar verkligen att jobba. Och han älskar beröm, han lyssnar och blir så nöjd när han får höra att han gör rätt.

Ja, det här kanske inte verkar som något att hetsa upp sig över, men för mig betyder det så mycket, så därför tycker jag att jag har haft en fantastisk vecka.

Ljuset har kommit tillbaka, äntligen. Dagarna är lite längre och solen värmer faktiskt när den är framme.

Jag gjorde slag i saken och sa upp mig från min anställning. Så nu är jag fri som en fågel. Jag har ännu så länge inte bestämt mig för vad jag ska göra framöver. Jag tog en veckas sportlov först. Så förra veckan tillbringade jag mest i stallet, följde med på uteritt med sportlovsglada barn, mockade, skurade vattenkoppar, lagade hage… Hade det helt enkelt väldigt bra bara.

Jag tränar på att skriva fort, eftersom jag har tänkt att skicka in ett arbetsprov på en sida där man (om man är nog skicklig) kanske kan få jobba med att transkribera ljudfiler. Jag ska också skicka in en ansökan angående jobb som telefonintervjuare hemifrån. Också funderar jag faktiskt på att starta eget – oklart inom vad än så länge, men det klarnar nog snart 🙂

Nä, nu ska jag dricka upp mitt kallnade kaffe och göra lite nytta vid datorn innan jag ska iväg och luncha tillsammans med vännerna Å och S från min före detta arbetsplats.

Sista semesterveckan börjar lida mot sitt slut. Med fokus på lida. Inte för att semestern har varit plågsam, tvärtom. Den har varit helt j***a underbar. Värmen och torkan hotar förvisso många liv, vilket är mycket tragiskt. Men som semesterväder finns det inte mycket att klaga på. Det tråkiga med semestern är just att det snart är slut. Alltså missförstå mig rätt; jag gillar mitt jobb. Men det har varit gräsligt stressigt under en lång period, och jag kan inte säga att jag längtar tillbaka. Men det kanske känns bättre när jag kommit igång igen – det brukar ju vara så…

Ja, här har inte hänt mycket de senaste två åren. Men det kan ju bli ändring på det framöver kanske.

På grannens lägda, som jag lånat, går nu min fina Zack och betar med sin Prinsessa ❤ Det blev alltså en häst till slut. En alldeles fantastiskt söt och go’ fjording. Uppfödd i Småland, kom till mig från Stockholm/Haninge.

Det började, förutom alla funderingar inne i mitt huvud, med att jag köpte en begagnad sadel i början av förra året. En Kieffer Aachen förstås. Sedan var planen att hitta en häst som passade i sadeln. Lite som Askungens sko alltså. Det gick nu inte helt enligt planen – sadeln och hästen passade inte helt ihop. Men det löste jag enkelt genom att boka upp Ulrika H för en sadelutprovning – så nu har jag en Ordo Equester Roma till Zack – och den trivs vi bra med både han och jag.

Nu ska jag snart iväg till ridskolan och skura väggar – den årliga rengöringen av stallet inför en ny säsong. Just nu är anläggningen tom på hästar. Och med den torra sommar vi har i år så dammar det bra nog – det är nästan så man förväntar sig att sådana där ”rullbuskar” som man ser i gamla westernfilmer ska komma farande rätt som det är 🙂

Lite mer kaffe först bara…

Ok, jag är väl inne i någon sorts ”flow” – två inlägg på mindre än en månad…!

Hästplanerna går framåt så sakteliga. Men just nu är det 22 minusgrader ute, så man kan utan överdrift säga att projektet ligger lite på is.

Annars är det väl mest som vanligt. Jobbade till 12 idag. Det var skönt att få köra bil i dagsljus för en gångs skull. Men snart är det vår!

Nähä, jag hade viss inte så mycket att komma med idag – ville mest bara titta in och säga hej. Hej!

Jahapp ja, då har det ju liksom gått inte mindre än ett och ett halvt år sedan sist. Jag är ju inte jättebäst på att blogga om man säger så.

Jag jobbar fortfarande på samma ställe, inte så mycket att säga om det, annat än att jag trivs.

Annars ägnar jag min tid åt att fundera över hästköp. Eller jag har väl egentligen redan bestämt mig för att jag måste ha en häst igen. En fjording. Frågan är mer om jag ska ha den hemma på gården eller om jag ska hyra stallplats. Helst vill jag såklart ha den hemma. Men det är ju lite krångel innan man har ett stall klart i så fall. Eller om jag ska ha lösdrift så behöver jag ju en ligghall. Och för övrigt handlar det ju inte längre om en utan två hästar, minst, om jag ska ha eget. De är ju flockdjur.

Så ja, jag håller på och ältar det här fram och tillbaka så jag håller på att bli galen. Egentligen borde jag kanske bara inse hur mycket jobb det krävs för eget stall, köpa en kuse och hyra en box. Men jag är inte riktigt där än. Vilket kanske är tur, för även om jag har en hög pengar att köpa hästen för, så surfade jag på sadlar idag, och jag kan ju säga att det jag helst vill ha kostar kring åtta tusen. Och det är inte ens någon lyxmodell. Bara en hygglig sadel.

Nä, nu ska jag kanske ta tag i lite julstädning, för julafton är på lördag, mamma och pappa kommer hit, och jag jobbar till klockan tre på fredag.

Och med den sedvanliga frekvensen så ses vi väl igen framåt midsommar 2018.

Midsommaraftonen firades i Östberg. Först sill-lunch hos D & A, sedan fikabuffé och femkamp i Häggs, paus hos D & A, och slutligen knytismiddag i Häggs. Som alltid väldigt välordnat och trevligt 🙂 Jag gjorde som förra året, jag promenerade de ca fem kilometrarna hem efter festen. Det är så härligt att verkligen få insupa midsommarnatten fullständigt. Eller natt och natt i och för sig, klockan var bara strax efter tio när jag gav upp, men ändå. Jag älskar våra ljusa sommarnätter (och kvällar) med fågelkvitter och solsken. Jag hörde koltrasten sjunga på vägen hem, så vackert…

Nu ska jag samla ihop mig igen och fixa lite sallad till middagen. Vi tackade nej till middag med D & A & co ikväll. Vi har ju inte grillat en enda gång här i Rörön i år, så nu kändes det som att det var dags, när det äntligen väder som tillåter.

Det är tisdag. Det brukar av någon anledning ofta vara söndag när jag skriver på bloggen. Men nu är det alltså tisdag. Första tisdagen på min fyra veckor långa semester J

Vädret är som vanligt i juni – kallt och blåsigt. Men vad gör väl det när jag är ledig? Ingenting. Det hinner säkert bli någon varm dag under mina fyra veckor. Jag har redan hunnit bli lite rastlös faktiskt. Så pass att jag råkade slänga iväg sena anmälningar till inte mindre än fyra distanskurser J Sannolikheten att jag ska komma in på någon av dem är väl inte så stor. Men det var roligt att scrolla i kurslistan och välja och vraka i alla fall.

Härom veckan var jag ute på en promenad med katterna, på väg mot bäcken. Men vi kom inte så värst långt. Jag såg något med päls som låg vid sidan av lägdan, och hann undra vad det var för stackare som lagt sig där och dött, innan jag insåg att det var ett litet, förmodligen bara några timmar gammalt rådjurskid J Hur söt som helst. Jag tog en bild med mobilkameran, och sedan tog jag en katt i famnen och lockade på de andra två och satte full fart hemåt för att inte störa mer.

Nu har vi midsommar att e fram emot. Svåger och svägerska kommer hit, och det blir midsommarfirande i Häggs.

Jaha, så var vi då nästan halvvägs in på det ”nya” året innan jag kommer mig för att skriva något här.

Jobbet går bra. Det är mycket att göra, och jag lär mig hela tiden något nytt. Ibland något mer övergripande och stort, men för det mesta handlar det om småsaker, som inte för den skull är ett dugg mindre värda.

Men nu tänkte jag ju inte babbla om jobbet, hur roligt och inspirerande det än är.

Livet i Rörön är helt underbart! Hela vintern har jag promenerat till och från jobbet, eftersom elcykeln har varit i behov av service. De första tio dagarna eller så var det såklart skitjobbigt. Svettigt, flåsigt och med träningsvärk som resultat. Men när konditionen började bli bättre så förvandlades promenaden till en garanterad ”egentid”. Först lyssnade jag på musik i form av Spotify-listor. Dessvärre blir man fort less till och med på sina favoritlåtar om man spelar dem om och om igen. Så jag övergick till ljudböcker. Snacka om att Storytel är en fantastisk tjänst! Jag har lyssnat mig igenom fem böcker i en serie av Jussi Adler Olsen. Vet inte hur många timmar det omfattar, men jag tror att varje bok ligger på någonstans kring 16-18 timmar… Och idag såg jag av en händelse att den sjätte boken i serien äntligen kommit. Så nu har jag ett antal timmar av spänning framför mig J Fast nu cyklar jag ju till jobbet igen, så jag vet inte hur jag ska bära mig åt för att ta mig igenom den. Det är nämligen så att om jag försöker lyssna i sängen eller soffan så somnar jag efter max tio minuter. Nåja, jag får väl överväga att promenera igen ett par veckor eller hur lån tid det nu tar att plöja boken.

Tillbaka till livet på landet. Våren är här. Alla ”våra” djur har kommit; tranorna, drillsnäpporna, spovarna – och de kom på nästan samma dag allihopa. Rådjuren har kommit fram ur skogen. Och häggen börjar skifta i grönt. Jag hade tänkt börja kratta bort kvistar från gräsmattan i helgen. Men igår blåste det och idag har det regnat större delen av dagen. Så kanske nästa helg…

Mamman och pappan är tillbaka i Vågdalen efter ett antal månader i Spanien. De har tagit med sig Hilda hem igen, men Tudor och Svinto har fått stanna lite längre. Jag skulle nog helst ha dem kvar för alltid, men jag inser att det blir bättre för alla om de far till Vågdalen igen. Kulo trivs inte med sällskap, han terroriserar dem ganska mycket. Vi kanske far med dem till helgen, vi får se…

Nä, nu är klockan halv nio på kvällen och jag ska ju upp imorgon. På återseende om något halvår eller så 😉

Hösten har farit förbi och till och med julhelgen är över. Granen står grön och grann i saln, vi drack glögg i föuskammarn på julaftonskvällen. Imorgon blir det jobb igen. Men bara två dagar kvar tills nästa ledighet.